Hanna

Jag vaknade för ganska länge sen men jag har inte orkat skriva något förrän nu, jag var tvungen att hämta mig lite från en grej som hände igår kväll; jag ska berätta. 

Jag tror klockan var runt tio. Mamma öppnade fönstret i hennes och pappas sovrum. Det var inte en lång stund och hon befann sig i rummet hela tiden. Sen stängde hon fönstret och en stund senare gick hon och pappa och la sig. Jag satt uppe till kanske halv tolv innan jag bestämde mig för att det var dags att sova. Jag hämtade Cassi och bar in henne i mitt rum. Sen gick jag ut i lägenheten och skulle hämta Smilla - men hon fanns ingenstans! Jag letade kanske en halvtimme men till slut väckte jag mamma. Pappa vaknade också. Vi letade överallt men hon fanns ingenstans. Till slut började mamma minnas att hon öppnat fönstret och vi började tro det värsta - att hon ramlat ner. Vi gick ut, kollade om vi såg några nedslagsmärken nedanför fönstret och vi letade i området - men hon var borta. Gissa om tårarna rann på mig! Vi skrev lappar och satte upp i alla trapphus. Sen gick vi och la oss, vi kunde ju inte hitta henne. Jag sov inte bra, vilket var ganska förväntat. Jag vaknade var femte minut och satte mig upp i sängen - kanske att Smilla hade gömt sig och satt där när jag vaknade, men nej det gjorde hon inte. Vid halv sju gick jag upp. Mamma kom upp en halvtimme och sa att det fanns tassavtryck på fönsterbrädan utanför fönstret, då hade det värsta tänkbara inträffat. Jag kunde inte tro det och tårarna kunde inte sluta komma. Jag gick ut och fortsatte leta, jag ropade och ropade men ingen Smilla. Jag kunde inte tro att det var sant. MEN; när mamma skulle åka till jobbet så tog hon en tur förbi några radhus och hon ropade på Smilla. Då hör hon en fjuttigt litet mjau från en buske: och där är hon! Helt oskadd. Jag blev så lycklig när det ringde på dörren och mamma öppnar och ropar titta vem jag hittade. Cassi var också helt överlycklig för hon hade ropat efter Smilla hela natten. Hon är så modig den lilla tjejen, hon är helt oskadd, hon var hungrig och hon gick på lådan det första hon gjorde men hon verkar inte det minsta rädd. (Kanske ska tillägga att hon klarade alltså ett fall på 6-7 meter utan att ge ifrån sig ett ljud samt en natt ute i kylan, tur att det inte är december säger jag bara.)

Tankarna kan inte sluta snurra, tänk om jag hade förlorat henne, då hade jag aldrig förlåtit mig själv. Vi kommer ALDRIG mer öppna fönstret kan jag ju säga med all säkerhet. 

Nu har den värsta paniken lagt sig och jag mår helt ok efter denna skräckupplevelse.

Nu ska jag kolla klart på min film tillsammans med min kladdkaka:):)