Hanna

Jag har nu kommit hem från homeopaten och skolan innan dess. Jag kan börja berätta om skolan. Jag berättade ju i förra inlägget vad vi hade för lektioner och det var som jag trodde: inget vettigt alls. Vi fick ju en individuell uppgift om vandringen men den ligger på ONLINE så den kunde vi ha gjort hemma lika gärna. På samhällskunsapen kollade vi ju på film. Vi såg en jättehemsk film som var baserad på en sann historia, den handlade om två flickor som kommer till ett nytt hem och den ena av dem blir misshandlad och torterad till döds - den var sååå hemsk. Efter filmen fick vi berätta egna erfarenheter om misshandel och när två i klassen berättade sina så bröt jag ihop. Jag höll på att gråta under filmen men jag klarade mig men efter filmen satt typ alla och bölade....Sen skulle vi köpa macka på il piatto men det var så lång kö så det blev en glass i en kiosk och en kebab i pitabröd innan homeopaten.

Hos homeopaten:
Det gick bra hos henne. Hon frågade lite frågor, kollade på min hud och i min hårbotten, tog ett blodprov, tog blodtrycket och undersökte ett urinprov jag hade med mig. Hon tittade även i mina ögon för att se om hon såg något onormalt. Och hon hittade en del, mer än vad jag hade förväntat mig. Urinprovet såg jättebra ut, det var helt perfekt och njurarna fungerar alldeles utmärkt. I blodprovet upptäckte hon dock att jag har anemi, alltså brist på hemoglobin (blodbrist) och jag måste göra något åt det fort eftersom värdet var jättelågt. I mina ögon såg hon att jag var orolig över nåt/stressad. Blodtrycket var bra, en aningen lågt men annars helt perfekt (hur det nu går ihop). Nu till huden: det var inget farligt, det hette något men det var ett så långt namn så det kommer jag inte ihåg. Det hade i alla fall något med fettet i huden att göra men det går att bota. Jag har också verkligen överkänslig hud, typ eksem. Detta kom jag där ifrån med: Tre olika piller jag ska ta en gång om dagen, ordinationer om att jag ska äta mer fisk, kyckling och kött, mer C-vitamin och motionera mer för att blodtrycket ska bli lite bättre. Protein måste jag äta för att anemin ska försvinna. Jag får inte äta så mycket socker heller. Men det ska jag nog klara av...eller inte. Jag ska försöka i alla fall. Om två månader ska jag tillbaka till henne för uppföljning, jag ska nämligen ta pillrena i två månader.

Nu orkar jag inte skriva mer här, nu ska jag skriva lite på uppgiften vi fick idag i Natur och Friluftsliv. Jag fick förresten VG på nationella provet i engelska, på alla delar.